luften är tung

Jag älskar dig!

Ditt hjärta är så litet och skört. Ibland slår det för hårt, ibland kanske det inte slår alls. Ibland känns nog inte slagen lika ofta. Ibland tror man att hela bröstkorgen ska krossas för att det bankar så hårt hårt hårt inuti hjärtat.
Och jag vet hur det känns.  Jag vet hur det känns att känna sig tommare än tommast men ändå så full av något man inte vill känna. Jag vet hur det känns när hjärtat slag håller på att riva sig ut, vet hur det känns att på natten ligga och omfamna något som inte existerar, att omfamna luft och låtsas att det är någon. Vet hur ensamheten biter sig fast och aldrig lämnar en.

Jag önskar ditt hjärta var impregnerat,
skyddat från verklighetens dödliga explosioner. Önskar mitt hjärta var det också.

Men någon dag, någon dag fina du så kommer vi hitta till någons famn.
Fastän vi inte riktigt vill tro på det själva.
Tills dess får vi trösta varandra med kramar.

(Glöm inte att: du är den finaste LOCKHÅRIGA flickan i världen.)

Person: biträdande rektor på estetiska programmet på fryshuset
plats: plattan
OBS: bör tilläggas att inget av detta är sant.

"Fan vilken tid han har stått där nu. Jag undrar om han väntar på någon eller något.
Nu förflyttar han sig. WOW en meter åt sidan, starkt jobbat! Jag undrar om han gjort
en inbakad fläta av sitt långa hår eller om han tänker på att han börjar bli lite rund.
Han ser för lat ut för att orka träna så tanken har säkert inte ens svävat förbi hans ögon.
Oj oj oj! nu går han, någon kommer, det tisslas och tasslas, köper han knark?
Det ryktas om thailändska pojkar, emos och svartrockare men inga skandinaviska män.
Kanske ska skicka ett tips till någon tidning. Låter nog bli, hoppas han får en trevlig kväll
med knarket och inte gör en madicken: tro att han med sitt paraply kan flyga och därför
ta fart från sitt tak. Nu går han iväg, några meter framför platsen han stod på kan jag skymta en påse med vitt pulver i.
Han tappade knarket. What a waste."

1
Tänk dig en melodi på en fiol
ja vilken som helst går bra
men lyssna till den nu
hör hur dess toner liksom flyter ut i luften
kolla upp i taket och se att den bildar vägar
i sprickorna
se hur den slingrar sig ut genom varje
dammpartikel
och sedan försvinner
ut
genom
vädringsfönstret
fast allt det här går egentligen inte så fort
som du
föreställer dig
(det går fortare)
du hinner inte ens blinka förrän det är över
och du har förlorat din fiolslinga
hur känns det?

2
Tänk dig att världens finaste människa
genom dina ögon
sitter på ditt golv
tänder cigarett efter cigarett
känn hur röken svider i näsan
och hur luften i rummet blir tjock som ull
i stereon spelas något vemodigt
och människan på ditt golv
får du inte röra vid
för då
då går allt sönder
och du kan inte spara splittret
så ingenting kommer finnas kvar
var försiktig nu
sitt där på din stol och betrakta denna människa
som om det vore det sista du betraktar
innan du går sönder
ser du nyckelbenen
hur markerade och fina de är
och ögonen
ser du ögonen
de blåaste du någonsin sett

3
ditt rum är visst en spegelsal
du ser dig själv överallt
så rädd för att växa ut ur
spegelns ramar är du
så rädd för att inte få plats
men vet du vad
det finns hjälp för sånt där
för
rädsla för att växa ut ur ramarna
ingen kommer vilja ha dig ändå
så du kan börja svälta nu
börja försvinna
det gör vi alla tillslut ändå
men
om du inte vill vara den idioten
du alltid har varit
måste du tänka om
måste du tänka att
jag är den finaste jävla människan som finns
och det spelar ingen roll vad
de hjärtlösa jävlarna
säger
(för jag har aldrig varit finare)

4
rummet
rummet med den vemodiga musiken
och en fiolslinga som en extra krydda på det
rummet med den finaste människan i världen
på mattan
människan med de blåaste ögonen
rummet med speglarna
rummet med rädslan
mitt rum
mitt liv
och det växer inga liljor i Liljeholmen
ingenting är någonsin
som man tror att
allt är
slutet
slutar
aldrig
början
börjar
alltid

5
jag samlade de finaste sakerna
jag visste
för att framstå som någon vacker
men varken fiol eller spegelbilder av mig själv
kunde få den vackraste människan att
vilja ha mig
(för rädslan är för stor
rädslan att
inte få plats)

en lista med dåliga saker:
det regnar ute
det är snart december
det här året är snart slut
snart är det helgen efter nyår igen
jag har vart kär men där jag är finns inget hjärta att ge bort
jag har matteprov på fredag
jag såg en lycklig familj på tunnelbanan
jag måste vika min rentvätt
jag önskar mig alldeles för dyra saker i julklapp
(jag hatar mig själv ganska mycket)

Det är dags igen nu
att samla mitt hjärtas alla sånger
samla mig
det är dags nu
att säga det som aldrig
sagts

Något slår hårt inuti
något vill explodera
att desarmera är inget alternativ

jag tror det är jag
att jag är fågeln
som ännu inte prövat
sina duniga vingar
jag byggde dem genom
att ligga omsvept av mitt duntäcke
i min säng alldeles för många dagar

Tid för
förändring
det är dags att
ta sig i kragen nu
och
börja
leva

När jag samlat alla sånger
ska jag sjunga för dig
sjunga för världen
jag ska berätta
alla hemligheter
jag aldrig haft
(kanske ljuga för att
verka mer intressant)

Mitt hjärta ska få explodera
jag ska dränka världen
med allt mitt
(så det inte spelar någon roll
om polarisarna smälter)

Väntar på att kollidera
för att
vi två kommer från olika håll
är det vi som är
2000-talets exploderande atombomb?

Jag ska göra en dubbel-cd
kanske en trippel
ska slänga ut skivor
som godisregn
på småstadsmarknader
hjärtat kommer bli tomt
det enda som blir kvar
är ett eko lämnat med flit
men det kommer fyllas igen
med kärlek som räcker
åt en hel kontinent
(när du inser hur fantastisk jag är)

Pappa pappa! här har du länken till min underbara myspace sida: http://www.myspace.com/positivet
lyssna helst av allt på "Stockholm" eftersom jag anser att den är mest välarbetad, det är nog den bästa.
Sen så kan du skippa de engelska låtarna för att jag inte skriver på engelska längre och för att de är inspelade med min kamera och låter väldigt dåligt, sen om du ska lyssna på någon mer så kan du lyssna på "Är det jag som är indiekid" för den är ganska svängig och tuff, lite som jag, eller hur? eller nä kanske inte.

Den trettionde januari på ringvägen 74 spelar jag för första gången live med mina egna låtar, det gör mig glad.
Ni får inte missa det, ni som har all möjlighet att komma och kolla!

här är jag


här är jag igen


och här är slutligen jag en tredje gång





och trots att jag ibland är lite fin
så är jag fortfarande ensam
och har fortfarande inte kramat någon
i annat avseende än kompiskram



(min pappa tycker säkert att jag är urlöjlig som skriver såna här inlägg)

jag tänkte skriva ett inlägg om lite allt möjligt. Tänkte lämna min förkylning på ett annat tankeplan och tänka andra tankar än hur mina hostningar ger mig huvudvärk. Tänkte tänka en tanke på hur världen förändras, en tanke på hur jag har förändrats och hur min värld rasat men samtidigt byggts upp igen. Läget kan aldrig bli perfekt men det kan bli okej, och det är det nu. Det värmer inuti när jag tänker på att det är okej.

Jag minns slutet av februari och mars, då de enda låtarna jag lyssnade på var För en lång lång tid och I will follow you into the dark, då mitt hjärta slog för någon långt bort som ändå tillslut hamnade på listan över de jag blev alldeles för kär i, som inte var kära i mig. Den listan är lång nu, den blir bara längre men det gör ingenting, för det är sånt man får leva med ibland, jag tror nog att det snart kommer någon som gör så att mitt hjärta slår hårdare än vanligt, i samma takt som någon annans.
Fast ibland har jag svårt att tro på sånt, ibland vill jag vara näranäranära på direkten, ibland är tomheten alldeles för stor och ensamheten alldeles för jobbig. Våren var väl fin, jag träffade Håkan, sa inget speciellt, ville säga något, men förblev tyst som vanligt, jag låg sked med en av världens finaste människor och jag saknar den värmen. Kanske borde skriva tryggheten för aldrig har jag känt mig så trygg och orädd. Jag vet inte vart vi är nu men vi håller på att fixa allt som hänt, håller på att rädda varandra igen, allt kommer bli bra.

Anders Göthberg hoppade från västerbron, Broder Daniels sista spelning blev bestämd. I mitt huvud var det kaos, för jag skulle ju se Broder Daniel och hade de inte betytt mycket förut så gjorde dem det nu.
Min längtan var extrem.
Allt som hände under den här våren hände samtidigt som jag försökte överleva en skilsmässa, sakna min farfar som gick bort i februari, arbeta upp mina betyg och gå klart sista terminen i grundskolan.
Och vet ni vad, jag överlevde, jag klarade mig igenom allt som kom i min väg den här våren.
Trots att luften är tung ibland så blir den alltid lättare att andas någon gång.

Sommaren kom till slut, jag lämnade min klass efter en fin avslutningskväll, våra vägar skildes åt direkt. Konstigt ändå, att allt går så fort, men har man bestämt sig att man ska någonstans så antar jag att ens sikte är inställt på det redan innan man ska bege sig. Samma var det för mig, det kändes som att jag gått min egna väg redan innan skolavslutningen, redan innan man bestämde sig för vilket gymnasium man skulle gå.
Trots misslyckandet på intagningsprovet till Rytmus reste jag mig upp igen och sökte till Fryshusets skrivarlinje, här är jag nu.

Sommaren gick väldigt fort, den var väldigt fin, jag hann nog bli lite kär en gång till i någon annan, men det gick över, han är en av mina bästa vänner. Det blev augusti till slut, jag slapp längta mer, när backdropen till Broder Daniel fälldes ner stängde jag av allt, jag kunde inte tänka klart och allt var liksom overkligt, jag tänkte att det här händer inte mig. Men det gjorde det. Första tonerna av första låten och monsunregnet från mina ögon hade börjat falla, det tog aldrig slut, det fanns alltid tårar kvar att gråta, jag grät för hela sommaren, för hela kvartalet, för alla gånger jag bitit ihop och hållt igen. Hela året återupprepades i mitt huvud och när Henrik tog det sista ackordet på sista låten tog allt slut. Såklart tog allt slut efter sista låten, men allt annat också, fast samtidigt som det tog slut så blev det början på någonting nytt. Något hände i mig just då i den sekunden. Någonting bra.
Det finns så mycket som går emot en, så mycket som får en att sluta orka, sluta hoppas, sluta andas ordentligt, men så finns det stunder då man känner att allting faktiskt kommer att ordna sig, man måste bara orka vänta.



Jag känner mig ganska stark ibland även fast jag inte vill erkänna det, jag är så rädd för att betraktas som en person som bara talar gott om sig själv och vill framstå som världens bästa människa för det är ingen jag vill vara.
Så rädd för det mesta och ingenting, får för mig det mesta och ingenting. Det är så det är och jag är lite trött på att vara jag, skulle vilja vara den personen som är självsäker och inte oroar sig för det man nyss sa, eller för att personen man nyss träffade tyckte man var konstig. Kanske ska tänka på annat istället för det i framtiden, kanske blir bättre då.

Jag började gymnasiet i augusti, tio dagar efter Broder Daniel. Första veckan var hemsk och jag längtade tillbaka till enkelheten och människorna i grundskolan. Jag undrade vart jag hade hamnat och varför jag tvingat mig själv att flytta till Stockholm. Det fanns ingen som verkade minsta intressant eller som jag, hatade allt ett tag. Mådde dåligt, hade inga vänner i skolan, grät om nätterna. Jag trodde att allt skulle gå åt helvete.
Men efter några veckor härdade jag ut för jag upptäckte då att jag hamnat med världens bästa människor, jag kom även på att jag mådde bättre nu än vad jag gjort på ett halvår.  Nu saknar jag alla fina människor i skolan när jag inte sett dem på en dag, saknar dem när jag går hem också och längtar till nästa dag då jag får träffa dem igen. Det är så det ska vara. Det är så vi vill ha det nu. Hoppas det alltid kommer vara så.

Idag är en dödens dag, en dag som borde försvinna ur almenackan för att min "fru", Annika Norlin a.k.a Hello Saferide spelar på Debaser Medis. Det är åldersgräns och kostar närmare 200 kronor. Det sliter mitt hjärta itu för jag vill så hemskt gärna se världens finaste kvinna som gör världens finaste låtar, vill så gärna stå där inne på debaser och känna i bröstet hur trummorna slår i takt till hennes fina musik. Vill så gärna vara där. Kommer inte vara där. Kommer inte vara där. Kommer inte vara där. SNÄLLA GUD OM DU NU FINNS HJÄLP MIG NU.
Han finns inte.


Imorgon är en annan dag då jag går till skolan igen eftersom jag efter en dags uppvilande från skolan anser mig själv vara kapabel till att klara mig där utan att vara alltför äcklig det vill säga; utan att snora alltför mycket eller hosta alltför mycket. Efter skolan ska jag träffa två andra fina vänner som jag är väldigt glad över att jag har och på fredag ska jag bjuda hit mina skolkamrater på sällskapsspel och sedan åka in till centralen för att möta världens finaste vän.



Jag ska städa mitt rum nu, och ni ska så vitt jag vet kommentera det här inlägget.

1
jag flyger i samma bana
hela tiden
flyger in i någon
hela tiden
drömmer
                      hela tiden
om dig
              jämt.

jag längtar efter
att få
rita kartor över
din hud
hitta vägen in till ditt
hjärta

2
Hjärtat ser du mig,
ser du hur jag flyger
var gång du står bredvid?
jag står och drömmer
hoppas du inte ser det
men

Hjärtat
                 se mig
                                          jag kan vara fin
ibland.

3
längtar
            drömmer
ibland
            flyger jag

gör du?

flyger du som svalorna
eller som flugorna

                                     4
                                     jag vet
att mina vingar är en svalas

(att du längtar som jag
och bör därför också flyga som en svala)
                                                                         men
Hjärtat du har redan någon
som flyger som du
                                                     och din längtan
är inte lika stark

                              som min.

Idag var jag hemma hos Sandra där Olle färgade mitt hår rött vilket blev fint så, tack olle för det.
När jag och Sandra är ute på balkongen så kollar jag på höghuset mittemot. Eftersom det är mörkt ute och lyser väldigt starkt i ett rum så kollar jag självklart dit, jag utbrister: DET ÄR EN NAKEN MAN DÄR...OCH HAN ÄR VERKLIGEN NAKEN!
Vi båda faller i gapskratt och äcklas av hans benrörelser i ett tappert försök att ta på sig sina vita äckliga kalsonger som skar in där bak.

Nu ska jag komma till saken:
När man har duschat går man inte in i sitt rum helt naken om man vet att det är mörkt ute och att man inte har dragit ner några persienner. Man gör det ju endast för att visa upp sig själv, vem vet människan kanske var exhibitionist, men snälla, bespara mig era nedre delar ni som gillar att vara nakna. Det är lugnt jag klarar mig liksom utan det.
DRA NER PERSIENNERNA I FRAMTIDEN. KLÄ PÅ ER. SLÄCK LAMPAN.