har du några lögner kvar att pudra dina svar
här är jag igen
och här är slutligen jag en tredje gång
och trots att jag ibland är lite fin
så är jag fortfarande ensam
och har fortfarande inte kramat någon
i annat avseende än kompiskram
(min pappa tycker säkert att jag är urlöjlig som skriver såna här inlägg)
du är fin!
och min pappa är fin.
Och jag vill träffa dej också. Sist i stockholm var hastigt, hetsigt och olämpligt men nästa gång rycker jag tag i din krage!
PUSS.
å jag ska erkänna att jag var så bråttomig att jag skickade kommentaren utan att läsa ditt inlägg men sen gjorde jag ju det och åå
alva! Jag känner dej så lite men du är så fin. Va' inte ledsen. Kompiskramar är ändå kramar. jag kramar bara min mamma. det är lite... sådär. men snart kommer jag och kompiskramar dej.
åhh den sista bilden, så otroligt himla söt. vill bara nypa dig i kinderna!
vänta, läser din pappa din blogg?????????????????????+
då hade jag dött. alltså om min pappa läste min. herregud!
Du är väl inte löjlig som har känslor gumman. Kul att din pappa följer din blogg! :) Det är fint tycker jag
jag vet lite exakt precis hur man kan känna... som du. sitta ligga stå tänka på någon, något som inte finns. något som fattas.
