1 2 3 dags för uppskjut

jag fingrar på breven
som egentligen du skulle ha fått
och jag känner att
det är dags att ge upp nu
jag känner att
mitt hjärta har växt så pass mycket att
något sliter det isär
det där oförklarliga som sliter isär
trådarna när kläderna är för små
alla mina kläder
alla mina kläder slits isär
för jag blir bara större
växer på bredden
snart väger jag ett ton
och
hela världen kommer sjunka
men ingen ser förutom jag
ingen ser den livshotande faran
och jag kommer döda allihopa
kommer döda allihopa
utan att ens märka det själv
kommer se när allt är försent
jag lever på ord
på reinkarnation och på självbedrägeri
för sån är jag
jag föds på nytt och gör om allt igen
tar sönder mig själv
tror att jag hittat hem
när jag i själva verket
springer bort från allt
och trådarna slits isär
medan hjärtat expanderar
sätt mig i en rymdraket
skjut upp mig
låt mig aldrig komma hit igen.

1
2
3
dags för uppskjut

sen tar allt slut.

Kommentarer
Postat av: natalie

jag gillar hur ditt tonläge går upp ibland, det är så fint!

2009-01-07 @ 20:00:07
URL: http://nattasplace.blogg.se/
Postat av: Robin

ojojoj!

verkligen vackert skrivet.

disponeringen däremot är lite jobbig här.

2009-01-24 @ 21:24:26
URL: http://robinnilssons.blogg.se/
Postat av: Johanna

Fin text!

2009-01-31 @ 14:31:07
URL: http://saltwaterandraybans.blogg.se/
Postat av: Det startar nu

Jätte vackert skrivet, man känner frustrationen!

2009-02-21 @ 22:42:21
URL: http://detstartarnu.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0