luften är tung

noll
jag står på noll
tillbaka på ruta ett
räknar fallna lönnlöv i parken
räknar med dig
slutar vid fyrtiotvå
sedan får resten ligga där
oräknade
precis som jag nu

det är 2006 igen
du ligger på din säng
längtar bort
ett telefonsamtal bort
är jag
du tvekar aldrig
ringer
jag svarar
lugnar
räddar
vi lägger på

gick det för fort för oss
hann jag inte med
sprang du förbi mig
med ditt blonda tuperade hår
och dina gröna ögon
slet du dig loss
hittade du en väg ut
eller försvann du
finns du kvar

(jag vet inte
                     men jag vill veta)

jag vill inte svara
men gör det ändå
låter dig ringa några gånger
svarar den tionde
din röst är bräcklig
du är bräcklig
men vacker
jag talar med oberörd röst
säger att jag älskar dig
hur kallt som helst
sådana ord är egentligen
förstora för mig
jag har bara älskat en gång
eller ingen

(vissa lär man sig
att sluta sakna)